1937/38

Allsvenskan 1924/25 slutade med de tre allianslagen i topp. Denna allsvenska representerade det totala omvända förhållandet. Man kan fråga sig varför de tre Alliansbröderna råkat in i denna recession. Gårdas satsning är en del i svaret, de värvade sönder allianslagens reservtrupper. Bland annat var den före detta B-lagstränaren Robert "Tjobet" Gustavsson från GAIS, en av Gårdas största värvningar, denne var en oerhört driftig man och låg bakom mycket av Gårdas framgångar. öIS, IFK och Atleterna stod inför en situation de aldrig tidigare upplevt. De kunde inte genomföra den normala proceduren av generationsväxlingar. De gamla blev för gamla och de nya fanns inte lika lätt tillgängliga som tidigare. Den lika konservativa som något snobbiga inställningen hade fått sig ett rejält grundskott.

GAIS var helt chanslösa i serien, gjorde minst mål, släppte in mest. Sällskapet slutade tolva med endast tio poäng, sex efter elvan IFK.

En epok i svensk fotboll var över. 1937/38 var en av de svartaste säsongerna i svensk fotbollshistoria med makrillögon sett.

Göteborgs Atlet & Idrotts Sällskapet, som hade dominerat svensk fotboll sedan 1919 och lett utvecklingen inom fotbollen, försvann nu ner i division II tillsamman med sina värsta rivaler.

Goa gaisare 1937/38

Allersten var en gentleman och som sådan var han en av grundstenarna i Alliansen som byggde på gamla hedersideal. När personer som Allersten försvann så blev Alliansen endast en papperskonstruktion (Men på nittiotalet hittade klubbarna ett nytt gemensamt mål-Gamla Ullevi). Denne man hade rykte om sig att vara väldigt förberedd, vilket gjorde att årsmötena aldrig drog ut på tiden-det sägs att han en gång klubbade igenom ett årsmöte på nio minuter, vilket torde vara ytterligare ett av hans svårslagna rekord.

Smeknamn att minnas