1909

Vem kunde ana att några unga gaisare, lämnade vind för våg utan ledare, skulle vara de som på allvar fick fart på GAIS och fotbollen. De unga gårdapojkarna drog igång verksamheten mycket försiktigt, men olika händelser gav den pånyttfödda entusiasmen härlig vind i seglen. En sådan var att Axel Svensson, som varit gaisare redan vid sekelskiftet och som efter omstarten 1903 hade vissa framgångar i brottning, åtog sig uppdraget som vice ordförande.

I praktiken betydde det att han tog kommandot och med stor iver och klarsyn började reorganisera hela Sällskapet. Året därpå var han självskriven ordförande och verkade i den positionen till 1922! Det finns ingen ledare som betytt så mycket för GAIS vid den svåra process som förvandlingen från små- till storklubb innebar.

En annan händelse var att bland »älva nya kandidater« bröderna Victor och Joel Björkman invaldes som medlemmar. De hade tidigare representerat klubben Frigga, som snart i sin helhet allierade sig med GAIS. Brödernas entré den 11 augusti betydde ett enormt uppsving för fotbollsverksamheten. Typiskt är också att man trots den långt ifrån lysande ekonomin (8 kronor i inkomster, 1:25 i utgifter) tog det äventyrliga beslutet att inköpa två fotbollar.

Fler spännande beslut i 1909 års knoppande anda:

• Klubbdräkten bestämdes till helsvart - såväl svart tröja som svarta byxor. Icke kontrollerbara källor påstår att beslutet inspirerades av att man inte skulle behöva ägna så mycket tid åt tvätt... Teorin om att den svarta kulören skulle härstamma från Frigga dementeras direkt av att Frigga spelade i tröjor med orange och blått samt i blå byxor.
  
  
• Klubbmärket togs fram som officiell symbol, och det ser faktiskt likadant ut i dag som då. Sålunda kan man ännu se kulstängerna från tyngdlyftningsepoken samt spjuten från fria idrotten. Många undrar säkerligen från vilket sammanhang den röda färgen härstammar, men den var faktiskt lika självklar som den gröna, även om den sistnämnda skulle visa sig ha ett mer beständigt värde för Sällskapet. Bakgrunden var nämligen att man redan vid starten 1894 - på förslag av Anders Nilsson, som var den förste fotbollsspelaren som för sin skicklighet omnämndes med respekt utanför klubben - lät inköpa så kallade Sällskapsmössor, vars mest utmärkande inslag var den röda och gröna stjärnan (skölden). Den röda färgen symboliserade kraftsporterna och den gröna alltså den allmänna idrotten.
  
  

Ledarna för fotbollsspelet hade fått vidgade vyer och sökte nu för första gången motstånd bland utombyslag. Sålunda fick GAIS möjligheter att på bortaplan spela mot IFK Uddevalla. Resultatet vid detta enda framträdande under 1909 blev 3-0, något som naturligtvis ytterligare inspirerade till krafttag och nya målsättningar. Att det inte blev fler matcher detta pånyttfödelsens år med många nya skickliga spelare i klubben, berodde på Axel Svenssons orubbliga inställning:

- Nu skall vi jobba försiktigt och utan åthävor. Det finns ingen glädje i stora, förnedrande förluster mot till exempel ÖIS och IFK. Dessa lag skall vi inte möta förrän vi själva är väl tränade och har nått stabilitet.

Kanske var detta också den första interna sig-nalen till det som så småningom skulle forma det riksbekanta uttrycket: »Tystnadens klubb«.